Svart änka

Latrodectus mactans

Utbredning

Svarta änkan lever i varma regioner och finns i öknarna i sydvästra USA, liksom i Mexico, Panama och Västindien. Man kan hitta dem under lister och kanter, stenar och växter eller varhelst ett nät kan spännas ut.

Närstående arter

Familjen klotspindlar innehåller totalt ca 2 000 arter varav 55 finns i Sverige. Släktet änkespindlar innefattar bl a brun änka (Latrodectus geometricus) med världsvid utbredning, röd änka (L. bishopi) i Florida, nordlig änkespindel (L. variolus), malmignatt (L. tredecimguttatus) i bl a medelhavsländerna, samt karakurt (L. lugubris) i östra Europa och Centralasien. Rödryggad spindel (L. hasselti) förekommer i delar av Asien och Australien.

Knappast utrotningshotad

De flesta änkespindlar har stor utbredning och är inte utrotningshotade. Det är endast den sydeuropeiska malmignatten som är hotad, eftersom den förekommer i kusttrakter där den ständigt är utsatt för störningar från den ökande turismen.

Dessa giftiga, glänsande svarta spindlar är välkända och hör till de allra största klotspindlarna. Änkespindlar är ensamlevande och tillbringar den mesta tiden med att stillsamt vänta på att en insekt ska komma och bli insnärjd i deras nät.

Honorna har en tydlig, timglasliknande markering på buken, medan hannen – som man sällan ser – är mindre, har längre ben och röda och gula märken längs sidorna. Det är bara honan som är giftig; hannen och ungarna är ofarliga.

Trassliga nät

Svarta änkans fångstnät är ca 30 cm i diameter och ser kanske rörigt ut, men det fungerar faktiskt som en tratt. Oftast spinner spindeln sitt nät nära marken på mörka platser, t ex vid stammen av små buskar eller i högar av skräp. Om vädret blir kallt tar den sig ofta in i lador och verktygsbodar.

Honan hänger upp och ner och lämnar sällan sitt nät. Liksom många andra spindlar ser hon dåligt och litar istället mer på sina känsliga hår och borst på kroppen, som känner av vibrationer från byten som fångats i nätet. Spindeln bits i självförsvar eller för att freda sina ägg.

Trots att giftet är mycket starkt är det sällan dödligt för människor eftersom det är en sådan liten mängd som injiceras. Bettet kan däremot orsaka våldsamma magplågor som påminner om blindtarmsinflammation, liksom muskelkramper, särskilt i fotsulorna, och obehagliga andningsbesvär.

Unga kannibaler

När hannen har hittat en parningsvillig hona lämnar han över ett spermiepaket som han håller i pedipalperna (små känselorgan på huvudet). Därefter lägger honan flera äggsäckar som var och en innehåller upp till 250 ägg och som hon försvarar intensivt. Dessa silkessäckar, vita eller svagt ljusbruna till färgen och som papper i strukturen, hängs upp i nätet.

Normalt är det bara en till tolv ungar som överlever efter kläckningen eftersom de små äter upp varandra. De nykläckta spindlarna är gulvita. De blir alltmer svarta och får fler röda och vita märken för varje gång de ömsar skinn. Eftersom huden är hård och fungerar som ett yttre skelett, är det nödvändigt att regelbundet byta detta mot ett större för att ungarna ska kunna växa.

Dödlig injektion

Svarta änkan fångar insekter som kackerlackor, syrsor, skalbaggar, flugor och småfjärilar som fastnar i hennes klistriga, tredimensionella nät. Spindeln gör sedan små hål i offret där den sprutar in gift. Det tar en till två timmar innan giftet verkar, och under den tiden vilar spindeln. Därefter sprutar den in matsmältningsvätska och suger i sig av det upplösta innanmätet.

Svarta änkan äter också andra spindlar, tusenfotingar och, på varma och torra platser, skorpioner. Honan undviker solsken och är som mest aktiv på natten.