Crocodylus niloticus
Nilkrokodilen ser nästan ut som en bepansrad stridsvagn med kroppen täckt av benplattor. Man skulle kunna tro att det är en varelse från förhistorisk tid, men det är en dödlig, nutida jaktmaskin. Den använder sin långa svans för att skjuta fart i vattnet och med de jättelika käkarna och de ca 60 skarpslipade tänderna kan den hålla fast stora byten.
Trots namnet finns nilkrokodilen i större delen av Afrika söder om Sahara. Den lever i sjöar, floder och träsk och ibland vid stränder. Den ger sig inte långt bort från vattnet, och bara om det torkar ut ger den sig iväg över land för att söka ett nytt hem.
Slugt rovdjur
Nilkrokodilen är köttätare och stoppar i sig fisk, sköldpaddor och olika däggdjur, t ex sebror, unga flodhästar och till och med människor. Ungarna äter grodor och insekter. Den vuxna krokodilen är en skicklig jägare som utnyttjar flera jakttekniker. Den kan ligga stilla i vattnet med bara ögonen ovanför ytan och vänta på att ett djur ska komma och dricka.
Nilkrokodilen låser fast bytets huvud mellan sina väldiga käkar eller fäller det med ett slag av svansen. Sedan rullar krokodilen runt med bytet i vattnet tills bitar lossnar som den kan börja äta på. Krokodilen fiskar också – den slår med svansen och tvingar på så sätt in ett fiskstim i en vik. Men är det ont om byte kan den vara utan mat i ett år.
Krokodildagis
Trots sitt aggressiva beteende är nilkrokodilen en anmärkningsvärt öm mor. Efter parningen gräver hon en håla i en sandig strandkant där hon i snitt lägger 50 ägg. Äggen täcks av sand och hålls varma av ruttnande växter i boet. Honan stannar i närheten för att avskräcka fiender.
När äggen kläcks ropar ungarna på mamman med ett gnisslande läte som hörs genom sanden. Mamman gräver fram dem och bär dem i munnen till vattnet. De nykläckta ungarna får vara tillsammans med andra ungar i ett slags krokodildagis, där honorna vaktar ungarna. Ungarna lämnar inte dagiset förrän de är två år gamla.
Gruppboende
De vuxna djuren lever i grupper med 20–100 medlemmar. I gruppen råder sträng hierarki. När mindre hannar försöker para sig med honorna kör stora, dominanta hannar bort dem, men det brukar inte bli mycket bråk.
Krokodilerna solbadar på stränderna på morgonen och har munnen öppen för att släppa ut överskottsvärme. De låter småfåglar plocka matrester mellan tänderna. Mitt på dagen återvänder krokodilerna till vattnet för att jaga. Ofta sväljer de stenar som ballast för att de ska flyta djupare och därmed vara svårare att få syn på.
Utbredning
Nilkrokodilen förekommer i floder, sjöar och träsk över hela Afrika söder om Sahara och längs Nilens floddal söder om Egypten. Det finns också en liten population på Madagaskar.
Närstående arter
Nilkrokodilen är en av de största av de 13 arterna i familjen krokodiler. Till familjen hör även deltakrokodilen (Crocodylus porosus) från Indien, som lever i salt- och bräckvatten, den amerikanska spetskrokodilen (Crocodylus acutus) och den indiska sötvattenskrokodilen sumpkrokodil (Crocodylus palustris). Krokodilen är nära släkt med alligatorn och kajmanen i familjen Alligatoridae.
Myt och folktro
Trots att nilkrokodilen kan hålla fast ett stort bytesdjur är musklerna som öppnar gapet ganska svaga. Det händer att unga män brottas med krokodiler för att imponera på turister. Männen kanske verkar starka, men egentligen behöver de bara hålla krokodilens mun stängd med händerna – djurets käkmuskler är inte starka nog för att tvinga upp gapet.
Mötet med en nilkrokodil verkar vara en upplevelse jag helst skulle vilja undvika! Beskrivningen av den som en bepansrad stridsvagn täckt av benplattor, med lång svans och skarpslipade tänder, ger mig rysningar. Det är en fascinerande men samtidigt skrämmande tanke att denna varelse, som verkar tillhöra en svunnen tid, är en toppredator i dagens värld.