Struts: fakta om farten, äggen och den somaliska strutsen

Strutsen är den största levande fågeln i världen och även den snabbaste på marken. Trots att den inte kan flyga når den en fart på omkring 70 km/h med hjälp av sina tvåtåiga ben och lägger de största äggen bland alla fåglar. Sedan år 2014 klassificeras den somaliska strutsen som en separat art, vilket innebär att det i dag finns två olika strutsarter i Afrika.

Fakta om struts
Vetenskapligt namn: Struthio camelus kallas vanlig struts och Struthio molybdophanes är namnet på den somaliska strutsen
Familj: Strutsar tillhör familjen Struthionidae och ordningen Struthioniformes.
Höjd: Upp till cirka 2,7 meter med huvud och hals. Honorna är något lägre.
Vikt: Vanligen 90 till 136 kilo, enstaka fåglar upp till 160 kilo
Livslängd (vilt): 30 till 40 år
Utbredning: Vanlig struts förekommer i Afrika söder om Sahara samt i små bestånd i norra Afrika. Den somaliska strutsen är begränsad till Afrikas horn.
Livsmiljö: Savann, gräsmark, buskmark och halvöken
Föda: Främst växter, ibland insekter och små djur
Status: Vanlig struts: livskraftig (LC), IUCN 2025, minskande. Somalisk struts: sårbar (VU), IUCN 2021, minskande.

Utseende och kännetecken

Strutsens långa hals, lilla huvud och kraftfulla, fjäderlösa ben gör den lätt att känna igen. Hanarna har svart fjäderdräkt med vita vingpennor och vit stjärt, medan honorna är gråbruna. Enligt Smithsonians nationalzoo i Washington når en fullvuxen struts en höjd på ungefär 2,7 meter med halsen inräknad och en vikt mellan 90 och 136 kilogram. Enligt veterinärhandboken MSD kan de största exemplaren väga upp till 160 kilogram, men de flesta ligger mellan 65 och 130 kilogram.

Ögonen är cirka fem centimeter breda och störst av alla fåglars ögon. Långa ögonfransar skyddar dem mot damm och sand. Ett annat unikt drag syns på fötterna: strutsen är den enda fågeln som bara har två tår på varje fot, där den inre tån bär en lång och skarp klo.

Vingarna är stora men har för liten yta för att bära den tunga kroppen i luften. I stället hjälper de fågeln att styra vid snabba svängar. Strutsen fläktar också med vingarna för att reglera kroppstemperaturen i het väderlek och använder dem i sin parningsritual.

Utbredning och livsmiljö

Vanlig struts lever på savanner, gräsmarker och buskmarker men klarar sig även i halvöken och öppen skog. Enligt IUCN finns arten i 26 afrikanska länder, från Mauretanien och Senegal i väster till Sydafrika i söder. I Libyen har den dött ut. I Australien och Eswatini lever strutsar som har förts dit av människan.

Struts	Utbredning	Status
Vanlig struts (Struthio camelus)	Västra, östra och södra Afrika, särskilt i områden söder om Sahara	Livskraftig (LC), minskande bestånd
Nordafrikansk struts, en underart av den vanliga strutsen	Små spridda bestånd i norra Afrika	Smithsonians nationalzoo listar underarten som akut hotad.
Arabisk struts, en annan underart av den vanliga strutsen	Arabiska halvön och Mellanöstern	Utdöd under 1900-talet
Somalisk struts (Struthio molybdophanes)	Djibouti, Etiopien, Kenya och Somalia	Sårbar (VU), minskande bestånd

Den somaliska strutsen är en egen art

Tidigare betraktades den somaliska strutsen som en underart av den vanliga strutsen. Från och med 2014 räknas den som en självständig art och listades samma år på IUCN:s rödlista. Det vetenskapliga namnet molybdophanes betyder ungefär blyfärgad, vilket stämmer väl eftersom halsens och benens hud har en blågrå nyans. Hos den vanliga strutsen är motsvarande hud i stället rosa till rödaktig. I den senaste utvärderingen från 2021 klassificeras den somaliska strutsen som sårbar på grund av jakt, äggsamling och förlorade livsmiljöer, som tillsammans antas ha lett till en snabb minskning.

Hur snabb är strutsen?

Strutsar har observerats springa mellan 48 och 59 km/h över längre avstånd och nå upp till cirka 70 km/h i korta sprinter. Det gör dem till den snabbaste fågeln som lever på land. Enligt Los Angeles Zoo kan ett enda steg vara så långt som fyra och en halv meter. Eftersom benen är anpassade för hög fart väljer strutsen att fly i stället för att gömma sig.

För jämförelse når emun en toppfart på 51 km/h. En strutsexpert vid California Academy of Sciences påpekar att en fullvuxen struts springer fortare än både lejon och hyenor.

Föda och födosök

Strutsen är en allätare men föredrar växtdelar som föda. Den konsumerar blad, blommor, rötter, gräs och suckulenter samt ibland nedfallna frukter eller smådjur såsom möss, ödlor, grodor och gräshoppor. Eftersom den saknar tänder intar den sand och småsten för att hjälpa till att bryta ned maten i magen.

På savannen går strutsar ofta i flock tillsammans med zebror och antiloper. Däggdjuren driver upp insekter och smågnagare som strutsen kan fånga, medan strutsen tack vare sin storlek, skarpa hörsel och stora ögon upptäcker rovdjur tidigt och varnar de andra djuren.

Fortplantning, ägg och ungar

Parning sker vanligen innan regnperioden börjar, vilket säkerställer att det finns riklig föda när ungarna kläcks. Hanen utför en uppvaktningsdans där han böjer sig, flaxar växelvis med vingarna, skakar på stjärten och trampar på marken. Under denna tid hörs också hans mullrande, dova läte, som liknar ett dämpat lejonvrål och som kan höras på långt avstånd.

Boet utgörs av ett grunt hål som hanen gräver med sina kraftfulla ben. Flera honor lägger ägg i samma bo, var och en sju till tio stycken, vilket kan ge upp till 50 ägg per bo. Den dominanta honan identifierar sina egna ägg och placerar dem i mitten, medan andra honors ägg hamnar vid kanten och får otillräcklig värme. Honan ruvar på dagtid med sin gråbruna fjäderdräkt som ger gott kamouflage i gräset, medan hanen tar över nattetid i sin svarta fjäderklädnad.

Strutsägget är omkring 15 centimeter långt och väger upp till 1,4 kilo. Det motsvarar ungefär 20 hönsägg i volym och skalet kan bära mer än 68 kilo. Trots storleken är strutsens ägg det minsta av alla fågelägg i förhållande till moderns kroppsstorlek.

Efter cirka 40 till 45 dagars ruvning kläcks ungarna. De är ungefär lika stora som en höna och har mjukt beige dun med bruna fläckar på huvud och hals. Ungarna växer omkring 30 centimeter i månaden och är lika stora som föräldrarna efter ungefär ett halvår. Könsmogna blir de först vid tre till fyra års ålder.

Beteende och socialt liv

I det vilda lever strutsar antingen ensamma eller i flockar. En typisk flock består av ett dussin individer, men ibland kan den omfatta upp till 100 fåglar. Varje flock har normalt en dominant hane och en dominant hona. Strutsar är dagaktiva och rör sig främst tidigt på morgonen och sent på kvällen.

Strutsens främsta sätt att försvara sig är att springa snabbt. Om den känner sig hotad kan den använda sina kraftiga ben för att sparka, där den stora klon på den inre tån fungerar som ett effektivt vapen. Enligt Los Angeles Zoo kan en struts i nödsituation sparka så hårt att den dödar ett lejon. Samtidigt är lejon, geparder, leoparder och hyenor bland de rovdjur som jagar strutsar.

Gömmer strutsen huvudet i sanden?

Nej, det är en missuppfattning. California Academy of Sciences förklarar att bilden kommer från fotografier där hanar använder näbben och den långa halsen för att gräva i boet. Strutsar vänder också sina ägg med huvudet nere mot marken, vilket på avstånd kan ge intrycket av att huvudet försvunnit i sanden.

Hot och skydd

Vanlig struts finns listad som livskraftig i IUCN:s rödlista. Bedömningen utfördes i maj 2025 och visar att populationen minskar, men det går inte att ange ett exakt antal strutsar kvar i det vilda. De största orsakerna till minskningen är förlorade livsmiljöer och alltför hård jakt.

Tidigare hotades strutsen främst av handeln med fjädrar och insamling av ägg. Kommersiell uppfödning för fjädrar, kött och skinn har bedrivits sedan 1850. Situationen har varit särskilt allvarlig i norra Afrika och Mellanöstern. Den arabiska strutsen dog ut under 1900-talet, medan den nordafrikanska underarten i dag är akut hotad.

Den somaliska strutsens situation är ännu allvarligare. Sedan 2021 har den klassats som sårbar och antalet individer minskar fortlöpande. De största riskerna för arten är jakt, äggsamling samt konkurrens med boskap om markanvändning.

Struts i Sverige

Strutsen är en ursprungligen afrikansk fågel, men den finns även att se i Sverige. I september 2025 flyttade nordafrikanska strutsar in på Kolmården, där de nu lever på savannen tillsammans med zebror, giraffer och antiloper. Besökare kan observera dem från Safaribanan. Kolmården beskriver inflyttningen som en del av parkens insatser för bevarande av hotade arter.

Personer som håller strutsar måste följa Jordbruksverkets föreskrifter om hållande av strutsfåglar (SJVFS 2019:5). Dessa regler täcker även emu och nandu. Den som ansvarar för fåglarna måste ha genomgått en utbildning som Jordbruksverket godkänt och kontrollera dem minst två gånger per dag. Strutsfåglar får inte leva ensamma, måste kunna ta sandbad och ska tillåtas vistas i hage dagtid när de är över tre månader gamla.

Enligt föreskrifterna är det förbjudet att hålla vildfångade strutsar i fångenskap. Det är också förbjudet att använda strutsar som riddjur eller i tävlingsverksamhet.

Strutsens släktingar

Strutsen hör till de så kallade ratiterna, en grupp flygoförmögna fåglar med platt bröstben utan den köl som flygmusklerna fäster vid. Enligt MSD räknas tolv arter till gruppen, bland dem emu, nandu, kasuar och kiwi. Emun i Australien är näst störst med upp till två meters höjd och en vikt på 18 till 48 kilo. Pingviner kan inte heller flyga men räknas inte hit, eftersom de har köl på bröstbenet och använder vingarna när de simmar. Fler djur från Afrikas savanner och floder finns i redaktionens porträtt av afrikansk elefant och nilkrokodil.

Vanliga frågor om struts

Hur snabbt springer en struts?

Toppfarten ligger på cirka 70 km/h. Över längre distanser kan strutsen hålla en fart mellan 48 och 59 km/h. Den är den snabbaste fågeln som rör sig på marken.

Hur mycket väger ett strutsägg?

Ett strutsägg kan väga upp till ungefär 1,4 kilo och är cirka 15 centimeter långt. Dess volym motsvarar ungefär 20 hönsägg.

Hur många arter av struts finns det?

Det finns två arter: vanlig struts och somalisk struts. Den somaliska strutsen har betraktats som en självständig art sedan 2014 och skiljer sig från den vanliga genom sin blågrå hud på hals och ben.

Varför kan strutsen inte flyga?

Strutsens kropp är för massiv och bröstbenet har ingen köl, som stora flygmuskler behöver för att fästa. I stället använder den vingarna för balansen, vid snabba svängar och under uppvaktningen.

Hur länge lever en struts?

I det fria lever strutsar vanligtvis mellan 30 och 40 år. I fångenskap i djurparker har några individer levt nästan 70 år.

Var kan man se strutsar i Sverige?

Nordafrikanska strutsar lever på savannen i Kolmården sedan hösten 2025 och är synliga för besökare längs Safaribanan.

Källor

Uppgifterna kontrollerades 25 oktober 2026.

Struts: fakta om världens största och snabbaste fågel

Utseende och kännetecken