Renen (Rangifer tarandus) är ett hjortdjur som är anpassat till ett kallt klimat och livnär sig på lavar. Det är det enda hjortdjuret där både hanar och honor bär horn. Alla renar i Sverige i dag är tamdjur med ägare och rör sig fritt på betesmarker i 51 samebyar. Vilda renar försvann från landet runt år 1880, men vild fjällren finns fortfarande i södra Norge och vild skogsren i Finland.
- Fakta om ren
- Vetenskapligt namn
- Rangifer tarandus (Linnaeus, 1758)
- Familj
- Hjortdjur (Cervidae)
- Längd och höjd
- Kropp 162-214 cm, svans 14-20 cm, mankhöjd 85-150 cm (vildren)
- Vikt
- 80-182 kg, sällan upp till 220 kg i Norden
- Livslängd (vilt)
- Upp till 17 år
- Utbredning
- Arten finns i norra Europa, norra Sibirien, norra Nordamerika, Grönland samt på många arktiska öar.
- Livsmiljö
- Fjällhedar, tundra och nordlig barrskog
- Föda
- Lavar och bärris på vintern. Gräs, örter, löv och svamp på sommaren.
- Status
- IUCN: sårbar (VU), bedömd 2015, minskande. Rödlistan 2025: vildren nationellt utdöd (RE) i Sverige.
Utseende och kännetecken
En vuxen vildren har en kropp på 162 till 214 centimeter och en mankhöjd på 85 till 150 centimeter. Vikten ligger mellan 80 och 182 kilo och når sällan upp till 220 kilo i Norden, enligt SLU Artdatabankens artfakta om vildren. Vid kontrollslakten av svenska tamrenar säsongen 2023/24 var den genomsnittliga slaktvikten 26 kilo.
Pälsfärgen hos vildren är mörkgråbrun på rygg och sidor under sommaren, med vit hals och nacke. På vintern blir pälsen ljusare och tjockare. Färgvariationen mellan individer är liten hos vildren, medan tamrenar visar större skillnader. Renen använder sina klövar för att skrapa bort snölager och komma åt lavarna som finns under.
Horn hos både sarv och vaja
Hos renen har båda könen horn, som enda hjortdjur. Hanen kallas sarv eller tjur och honan vaja. Sarven fäller hornen efter brunsten på hösten, medan vajan behåller sina till försommaren. Den första, framåtriktade taggen är grenad, något som är unikt bland hjortdjur.
Ögon som ser ultraviolett ljus
Renen är ett av få däggdjur som kan uppfatta ultraviolett ljus. En studie publicerad 2011 i Journal of Experimental Biology visade att både hornhinnan och linsen i renens öga släpper igenom en del UV-ljus och att näthinnan reagerar på det. I Arktis är andelen ultraviolett strålning relativt stor på grund av spridning i luften samt reflektion från snö och is. Forskarna antar att denna egenskap hjälper renen att skilja mellan lavar, andra växter och olika snötyper i vinterns svaga skymningsljus.
Utbredning och livsmiljö
Renens utbredningsområde omfattar hela Arktis och sträcker sig in i de nordliga barrskogarna. Hjordarna förflyttar sig ofta långa avstånd mellan sommar- och vinterbetesmarker. Tidigare levde vildren i stora delar av Norge, norra Sverige och norra Finland. Benfynd visar att renar även fanns i Skåne, Halland och på Öland när inlandsisen drog sig tillbaka.
| Form och område | Läge i dag |
|---|---|
| Tamren, Sverige | Enligt Sametinget fanns det 230 427 renar i vinterhjorden 2023. Normalt ligger antalet mellan 225 000 och 280 000. |
| Vild fjällren, Norge | Ungefär 20 000 individer finns i 24 olika områden i södra Norge. Enligt Norges rödlista från 2021 anses beståndet nära hotat. |
| Vild skogsren, Finland | Räkningen år 2023 visade på cirka 3 000 djur i Kajanaland och Suomenselkä. |
| Vildren, Sverige | Arten dog ut omkring 1880 och bedöms i dag som nationellt utdöd (RE) enligt Rödlistan 2025. |
| Karibu, Nordamerika och Grönland | Det finns flera vilda populationer som IUCN räknar till samma art som renen. |
Föda och bete
Renen är en växtätare vars föda varierar med årstiden. Under vintern består födan främst av marklavar och bärris, som den gräver fram ur snön. När snön är isig eller hårdpackad blir lav på träd avgörande för överlevnaden.
På våren äter renen bark och knoppar från dvärgbjörk och vide samt unga skott av tuvull och andra tidiga våtmarksväxter, medan sommaren bjuder på örter, gräs, löv och svamp. Under försommaren drar sig renarna gärna upp till kalfjällets snöfläckar för att undkomma myggen.
Fortplantning och kalvar
Brunstperioden sträcker sig från september till början av november. Hanarna slåss om honorna och samlar sedan flera honor i en flock som de försvarar mot konkurrenter. Dräktigheten varar mellan 238 och 244 dagar.
Vajan lämnar hjorden i maj eller juni för att föda sin unge på en skyddad plats. Vanligtvis föder hon en enda kalv. Kalven kan följa med hjorden redan efter några dagar. En vaja blir könsmogen vid ett års ålder och får sin första kalv vid två eller tre års ålder. Kalvningen på våren är en särskilt känslig period. Enligt Sametinget kan stressade vajor förlora sina ofödda kalvar eller överge nyfödda.
Beteende och flyttningar
Renar lever i flockar och är starkt beroende av rutiner. De använder samma vandringsvägar år efter år mellan fjällens sommarbetesmarker och skogens vinterbetesområden. Sametinget betonar att det nästan är omöjligt att flytta dessa rutter, eftersom renarna är lättskrämda och håller sig strikt till sina etablerade vägar.
Vägar, järnvägar och industrier skär i dag av många flyttleder. Då får renskötarna köra hjorden med lastbil mellan betesområdena, vilket är dyrt och bryter renens naturliga rörelsemönster. Störningar från hundar, människor och rovdjur kan splittra en hjord och förstöra flera dagars arbete.
Renskötsel i Sverige
Renskötseln är en traditionell samisk näring som i Sverige endast får bedrivas av samer. Rätten grundar sig på urminnes hävd, eftersom renskötsel fanns innan Sverige blev en stat. Enligt Sametingets beskrivning av rennäringen får endast en same som är medlem i en sameby utöva denna rättighet. Renbetesrätten gäller på ungefär halva Sveriges yta, även om inte all denna mark är lämplig för bete.
Sverige har 51 samebyar: 33 fjällsamebyar, tio skogssamebyar och åtta koncessionssamebyar där renskötsel kräver särskilt tillstånd. Varje sameby ansvarar för renskötseln inom ett definierat geografiskt område och har en egen styrelse.
| Uppgift | Antal |
|---|---|
| Renar i vinterhjorden 2023 | 230 427 |
| Renägare 2023 | 5 105 |
| Samebyar | 51 |
| Yrkesverksamma renskötare | Drygt 1 000 |
| Kontrollslaktade renar säsongen 2023/24 | 50 330 |
Uppgifterna är hämtade från Sametingets årsredovisning för 2024 samt dess egen redogörelse för rennäringen. Cirka 85 procent av renägarna har sitt hem i Norrbottens län och ungefär 40 procent av ägarna är kvinnor. Antalet renar i vinterhjorden skiftar från år till år och har varit mellan 225 000 och 280 000 individer. Enligt Sametingets tidsserie har den svenska renhjorden minskat sedan toppnivån på över 260 000 renar år 2005.
Varje ren är märkt med sin ägares unika renmärke, som består av specifika snitt i både höger och vänster öra. Sametinget för ett centralt register över alla sådana märken för att kunna koppla varje djur till rätt ägare. Vid kalvmärkning och skiljning samlas renarna i rengärden där de sorteras efter vem som äger dem.
Visa hänsyn mot renarna
Kör med försiktighet i områden där rennäring bedrivs och kalla in hunden så fort du ser renar. Störningar under vårens kalvperiod eller under flytten till vinterbetet kan leda till allvarliga konsekvenser för både renar och renskötare.
Hot och skydd
IUCN klassificerade renen globalt som sårbar (VU) år 2015. Denna bedömning grundar sig på en dokumenterad minskning av populationen och antalet könsmogna individer uppskattades till cirka 2,9 miljoner. Utvecklingen går nedåt och IUCN betonar själva att utvärderingen behöver aktualiseras. Bland de hot som nämns finns gruvdrift, skogsavverkning, jakt, mänsklig störning och genflöde från tamrenar till vilda bestånd.
Nästan hela Europas kvarvarande vilda fjällren finns i Norge. Enligt Miljødirektoratets sida om villrein lever ungefär 20 000 vildrenar i 24 områden som är mer eller mindre isolerade från varandra. Infrastruktur som vägar, stugbyar och kraftverk har delat upp det som tidigare var fyra stora sammanhängande fjällområden. Den smittsamma sjukdomen chronic wasting disease upptäcktes i Nordfjella år 2016 och på Hardangervidda år 2020. Hela renbeståndet i en zon av Nordfjella avlivades år 2017.
Rovdjur utgör ett stort hot mot den svenska tamrenen. Enligt ett genomsnitt av Sametingets beräkningar med olika modeller dödades ungefär 50 000 renar av rovdjur under 2023. Riksdagen har fastställt att förlusterna inte får överstiga tio procent av hjorden, vilket motsvarar cirka 23 000 renar. Även svåra betesvintrar utgör en risk. Under säsongen 2023/24 fick 24 samebyar ersättning genom Sametingets katastrofskadeskydd.
Fjällren, skogsren och frågan om arterna
Traditionellt betraktas alla renar och karibuer som en enda art, Rangifer tarandus. Detta gäller både för IUCN och SLU Artdatabanken. I Norden skiljer man emellertid mellan fjällren (R. t. tarandus) och skogsrenen (R. t. fennicus), vars smalare horn är anpassade för livet i skogsmiljön. Tamrenen är den domesticerade varianten av fjällren.
År 2022 föreslog biologen Lee Harding i tidskriften ZooKeys en ny systematisk indelning. Enligt denna skulle släktet delas upp i flera arter, bland annat skogsrenen som en egen art (Rangifer fennicus) och svalbardrenen som en egen art (Rangifer platyrhynchus). Förslaget bygger på genetiska analyser men har ännu inte följts av IUCN eller Artdatabanken. Denna text använder därför den etablerade klassificeringen.
Skogsrenen och Sveriges tidigare vilda renar
Vildren levde tidigare i hela det svenska fjällområdet och i stora delar av norrländsk skogsmark. De sista kända flockarna fanns i Härjedalen och Torne lappmark, där de sista individerna sköts runt år 1880. Utdöendet beror främst på att vilda hjordar uppgick i tamrenhjordar eller trängdes undan när rennäringen expanderade. Förvildade tamrenar anses juridiskt fortfarande vara tamrenar.
Vild skogsren finns kvar i Finland och ryska Karelen. Enligt Forststyrelsens projekt WildForestReindeerLIFE räknades 830 till 890 djur i Kajanaland och 1 960 till 2 000 i Suomenselkä vid inventeringarna 2022 och 2023. Mellan 2019 och 2022 släpptes 82 skogsrenar ut i nationalparkerna Seitseminen och Lauhanvuori för att bilda nya bestånd. Nordens Ark i Bohuslän föder upp skogsren för att bidra till utplanteringarna i Finland. Där kan man se arten i Sverige.
Renar lever tillsammans med andra djur som är anpassade till kalla förhållanden. Hur päls, fettlager och blodcirkulation hjälper djur att stå emot kylan kan du läsa om i artikeln om djur som klarar kyla. Arktis största rovdjur presenteras i texten om isbjörnen.
Vanliga frågor om ren
Finns det vilda renar i Sverige?
Nej. Alla renar som finns i Sverige är tamdjur med en registrerad ägare, även om de rör sig fritt på betesmarker i naturen. Den sista vilda renen i landet sköts ungefär år 1880.
Hur många renar finns det i Sverige?
Enligt Sametingets uppgifter omfattade vinterhjorden 2023 totalt 230 427 renar. Antalet ligger vanligtvis mellan 225 000 och 280 000 individer.
Har både hanen och honan horn?
Ja. Renen är det enda hjortdjuret där både hanar och honor bär horn. Hanen fäller sina horn efter brunstperioden på hösten, medan honan behåller sina tills försommaren.
Vad heter renens hane, hona och unge?
En hanren kallas sarv eller tjur, en honren vaja och en unge kalv. Dessa benämningar gäller både för tamrenar och för vildrenar.
Vad äter renar på vintern?
Deras föda består främst av marklavar och bärris, som de gräver fram ur snön med hjälp av klövarna. Vid hård snö blir lav som växer på träd en viktig del av kosten.
Vem får äga renar i Sverige?
Endast samer som är medlemmar i en sameby får bedriva renskötsel. Ungefär 5 000 personer äger renar i Sverige och de allra flesta av dem bor i Norrbotten.
Är renen och karibun samma djur?
Både IUCN och Artdatabanken klassificerar dem som en och samma art. År 2022 föreslog en forskare att indela släktet i flera olika arter, men förslaget har ännu inte fått brett genomslag.
Hur låter en ren?
Renar kommunicerar med grymtningar. Under brunsten avger hanarna en rad korta och tydligt hesa läten som oftast hörs 3 till 15 gånger i följd. De sänker då huvud och hals medan en luftsäck vid struphuvudet fylls med luft. Vajor och kalvar känner igen varandra på rösten. Ett klickande ljud hörs även när renen går. Det uppstår när senor i fötterna glider över benen.
Källor
- SLU Artdatabanken: Artfakta vildren (Rangifer tarandus), Rödlistan 2025
- IUCN Red List: Rangifer tarandus (Gunn 2016, bedömd 2015)
- Sametinget: Rennäringen i Sverige
- Sametinget: Statistiktabeller 2024-2025, Renhjorden 1995-2023 och Årsredovisning 2024 (kapitel Samiska näringar)
- Miljødirektoratet: Villrein er nær truet
- Metsähallitus (Forststyrelsen): WildForestReindeerLIFE
- Nordens Ark: Forest reindeer
- Harding, L. E. (2022): Available names for Rangifer species and subspecies. ZooKeys 1119
- Hogg m.fl. (2011): Arctic reindeer extend their visual range into the ultraviolet. Journal of Experimental Biology 214
- Frey m.fl. 2007: Nordic rattle: the hoarse vocalization and the inflatable laryngeal air sac of reindeer, Journal of Anatomy
- University of Alaska Fairbanks Cooperative Extension: What do reindeer sound like?
Uppgifterna kontrollerades 25 oktober 2026.
