Ekorre: fakta om utseende, föda, vinter och ungar

Ekorren (Sciurus vulgaris) är Sveriges enda inhemska ekorre och finns i hela landet, från Skåne till fjällskogarna och även på Öland och Gotland. Den väger oftast mellan 200 och 350 gram, äter mest frön ur gran- och tallkottar och går inte i ide på vintern. I stället lever den på sina förråd, en tätare vinterpäls och besök vid fågelbordet.

Fakta om ekorre
Vetenskapligt namn: Sciurus vulgaris Linnaeus, 1758
Familj: Ekorrar (Sciuridae), ordningen gnagare
Längd: Kropp 19-28 cm, svans 14-24 cm
Vikt: Oftast 200-350 g, upp till 480 g
Livslängd (vilt): Vilda ekorrar uppges kunna bli omkring 12 år. I fångenskap har en ekorre blivit 14,8 år.
Utbredning: Stora delar av Europa och österut genom Asien till Korea, norra Japan och Kamtjatka. Hela Sverige.
Livsmiljö: Ekorren trivs i barrskog och blandskog men också i parker samt trädgårdar.
Föda: Den äter frön från gran och tall, nötter, bär, svamp, knoppar och ibland även fågelägg.
Status: IUCN: livskraftig (LC), bedömd 2016, minskande trend globalt. Rödlistan 2025: livskraftig (LC).

Utseende och kännetecken

En vuxen ekorre har en kropp på 19 till 28 centimeter och en nästan lika lång svans på 14 till 24 centimeter. Enligt SLU Artdatabankens artfakta om ekorre väger den upp till 480 gram men oftast mellan 200 och 350 gram. Den yviga, gråsvarta svansen gör arten omisskännlig bland svenska däggdjur.

Sommarpälsen är oftast rödbrun på ryggen och vit på buken. Många individer är mörkare, från brunt till nästan svartbrunt. Svansen är ofta mörkare än resten av kroppen. Ekorren har mer variation i pälsfärg än nästan något annat däggdjur i Europa och norra Asien, enligt artbeskrivningen i Animal Diversity Web vid University of Michigan. En svart ekorre i trädgården är därför ingen annan art.

Öronen pryds av långa hår som bildar tofsar. De bakre tassarna är långa medan de främre är korta och mycket smidiga. Detta gör att ekorren kan hålla en kotte eller nöt nästan som med händer när den plockar fram fröna.

Utbredning och livsmiljö

Ekorren är ursprungligen en art i de nordliga skogarna och var från början kopplad till barrskog. Den har dock anpassat sig väl till människans närvaro och trivs i parker, kyrkogårdar och villaträdgårdar så länge det finns träd och tillgänglig föda. IUCN anger att den förekommer från havsnivån upp till 3 100 meter över havet.

Område	Förekomst
Sverige	Den är bofast och reproducerar sig i hela Sverige, inklusive Öland och Gotland.
Övriga Europa	Arten finns i stora delar av Europa, från Spanien och Irland i väst till Ryssland i öst.
Asien	Från Sibirien och Mongoliet går utbredningen österut till Koreahalvön, norra Japan och Kamtjatka.
Storbritannien och Irland	Den röda ekorren har trängts undan i många regioner av den införda grå ekorren.
Införd	IUCN anger att arten har förts in bland annat i Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Kazakstan.

Föda och födosök

Under större delen av året består ekorrens föda huvudsakligen av frön från gran och tall. Ekorren lossar fjällen från kotten ett efter ett och lämnar kvar en avskalad kottkärna samt en hög av fjäll på marken. Under sommaren utökas kosten med bär, hasselnötter, bokollon, svamp och gröna växtdelar. Enligt Artdatabanken kan även fågelägg och ungar av småfåglar ingå i dess föda.

Spåren efter ekorrens måltider är lätta att upptäcka i skogen. En kotte som ekorren har bearbetat skiljer sig tydligt från en som en skogsmus, en större hackspett eller en korsnäbb har ätit ur. Därför är kottarna en användbar ledtråd för den som undrar om ekorrar finns i området.

Vid god födotillgång lagrar ekorren delar av maten. Nötter och frön begravs i marken eller trycks in i springor i barken. Dessa förråd är avgörande under perioder då kottarna är slut eller snödjupet är stort. Antalet ekorrar i ett område fluktuerar kraftigt mellan olika år, främst beroende på mängden tillgänglig föda.

Fortplantning och ungar

Parningstiden sträcker sig från vårvintern in på sommaren. Dräktigheten varar 38 till 39 dagar enligt Animal Diversity Web. Ungarna föds nakna och blinda och väger bara 8 till 12 gram.

En kull kan bestå av upp till åtta ungar, men det är vanligare med färre individer. I områden med riklig föda kan honan föda flera kullar per år. Vid åtta till tio veckors ålder är ungarna avvanda och självständiga. Könsmognaden uppnås ofta redan inom ett år.

Boet är ofta ett täckt, klotformat risbo med fodring av mossa och skägglav, placerat i en tät gran. Ibland används i stället ett trädhål. Gamla och kraftiga träd är därför av stor betydelse för arten.

Beteende och socialt liv

Ekorren är aktiv på dagen och lever främst ensam. Den rör sig smidigt i trädkronorna och når även tunna kvistar för att komma åt kottar och nötter. Den försvarar inget revir, så flera ekorrars hemområden kan täcka samma yta. När den sitter och äter håller den kroppen upprätt, stöder sig på hela bakfötterna och böjer svansen upp längs ryggen.

Stora rovfåglar och klättrande mårddjur utgör ekorrens främsta fiender, enligt Animal Diversity Web. För att undkomma dem söker den skydd högt uppe i trädkronorna eller på tunna kvistar som inte kan bära tyngre rovdjur.

Hur överlever ekorren kalla vintrar?

Ekorren går inte i ide utan är aktiv hela vintern. Den försörjer sig på frön ur kottar som sitter kvar i granar och tallar samt på förråd den gömde under hösten. Vid starka stormar och hård vind stannar den i sitt bo för att vila.

När vintern närmar sig får ekorren en tjockare päls med en gråare färg på ryggen. Örontofsarna växer också och blir mer framträdande. Det var just denna gråa vinterpäls, kallad gråverk, som tidigare var mest eftertraktad av pälsjägare. Mer om hur däggdjur står emot kyla finns i artikeln om djur som klarar kyla.

Enligt Artdatabanken besöker ekorren ofta fågelbord under vintern för att äta solrosfrön och jordnötter. Det är ett av de lättaste sätten att observera arten på nära avstånd.

Ekorren i Sverige

I Rödlistan 2025 klassificeras ekorren som livskraftig (LC). Naturvårdsverket uppskattade 2019 antalet ekorrar i Sverige till ungefär 200 000 individer vid en översyn av jakttiderna. Populationen varierar från år till år beroende på granens och tallens frösättning.

Ekorren har historiskt jagats intensivt för sin päls, särskilt på vintern då gråverket var som bäst. I dag finns ingen allmän jakttid för arten. Enligt jaktförordningen (1987:905) får ekorre endast jagas som skyddsjakt om den tränger in på gårdar eller i trädgårdar och orsakar skada eller olägenheter. Ett förslag från Naturvårdsverket 2019 om återinförande av allmän jakt på ekorre har inte resulterat i någon förordningsändring.

Du behöver inte besöka en djurpark för att se en ekorre. Den finns över hela landet och är dagaktiv både i skogsmiljöer och i stadsparker. Letar du efter ekorrspår kan du söka efter avgnagda kottar och kottfjäll under granar.

Varför finns det ingen grå ekorre i Sverige?

Den östliga gråekorren (Sciurus carolinensis) kommer från Nordamerika och har förts in till Europa genom handel med sällskapsdjur. I Storbritannien har den trängt undan den röda ekorren i stora områden. Gråekorren är större, konkurrerar om samma föda och bär på ekorrkoppor, ett virus som den själv klarar men som oftast dödar vår ekorre. En studie i PLoS One från 2014 visade att gråekorren ersätter den röda upp till 25 gånger snabbare där viruset finns.

Enligt Naturvårdsverkets faktablad om östlig gråekorre är arten inte etablerad i Sverige. Den ingår på EU:s lista över invasiva främmande arter och får varken importeras till EU eller föras in i Sverige. Om du tror att du sett en gråekorre ska du rapportera fyndet till Artportalen.

Så skiljer du dem åt

Gråekorren har en grå päls med kanelbruna nyanser och saknar långa örontofsar. Vår ekorre kan ha mörk färgning men har nästan alltid tofsar på öronen samt en vit buk.

Flygekorren, en släkting som inte finns i Sverige

Flygekorren (Pteromys volans) tillhör samma familj men lever i den sibiriska tajgan. Genom ett hudveck mellan fram- och bakbenen kan den glida mellan träden och ta sig över mindre öppningar, till exempel vägar. Den är mest aktiv i skymningen och lever av blad och hängen.

Inom EU finns flygekorren endast i Finland och Estland, enligt Forststyrelsens projekt Flygekorre-LIFE. I Finland anses den sårbar och i Estland starkt hotad. Bestånden minskar på grund av avverkning och byggnadsverksamhet i de äldre blandskogar som arten är beroende av. I Sverige finns ingen vild population av flygekorre.

Hot och skydd

IUCN bedömde 2016 artens globala status som livskraftig, men med minskande bestånd. Den ingår i Bernkonventionens bilaga III, som listar djurarter som ska skyddas. De största riskerna för ekorren i Europa är konkurrens från gråekorren och ekorrkopporna samt försvinnandet av skogar med grova och gamla träd.

I Sverige är arten livskraftig, men Artdatabanken påpekar att bristen på stora och gamla träd påverkar den negativt. Att bevara gamla granar och träd med hål på sin tomt är ett enkelt sätt att hjälpa ekorren.

Ekorren delar svenska skogar med flera andra arter anpassade till kallt klimat, bland annat renen. Läs mer om renen och renskötseln i Sverige.

Vanliga frågor om ekorre

Går ekorren i ide på vintern?

Nej, ekorren är aktiv hela året. Den försörjer sig på frön och tidigare gömda förråd samt stannar i boet när det blåser kraftigt eller är mycket kallt.

Hur gammal blir en ekorre?

Vilda ekorrar har dokumenterats leva upp till cirka tolv år. Den äldsta kända individen i fångenskap blev 14,8 år gammal.

Vad äter ekorren?

Födan består främst av frön från gran och tall. Under sommarmånaderna inkluderar kosten även bär, nötter, svamp, knoppar och ibland ägg från småfåglar.

Hur många ungar får en ekorre?

En kull kan innehålla högst åtta ungar, men det är vanligare med färre. Om det finns gott om mat kan honan föda fler än en kull per år.

Finns det grå ekorrar i Sverige?

Nej, den östliga gråekorren är inte etablerad här. Det är en invasiv art som är förbjuden att importera till Sverige.

Får man jaga ekorre i Sverige?

Det finns ingen allmän jakttid för ekorre. Skyddsjakt får däremot bedrivas om en ekorre tränger in på en gård eller i en trädgård och orsakar skador.

Varför är vissa ekorrar svarta?

Pälsfärgen skiljer sig kraftigt mellan individer inom samma art. Svarta eller nästan svarta ekorrar tillhör samma art som de rödbruna.

Källor

Uppgifterna kontrollerades 25 oktober 2026.

Ekorre: fakta om ekorren, vintern och livet i trädkronorna